Höstsonaten
Av Ingmar Bergman
Det är höst. Eva har inte träffat sin mor, den världsberömda pianisten Charlotte Andergast, på sju hela år. Nu ska hon äntligen komma på besök. Kommer Evas längtan efter en kärleksfull relation med mamman stillas? Och hur påverkar den handikappade systern Helenas närvaro besöket?
Vad som kunnat bli ett försonande möte utvecklas till en makalös uppgörelse mellan mor och dotter. Ingmar Bergman skildrar här en familjehistoria fylld av skuld och skam med knivskarp psykologisk briljans. Moderskapet och konstnärskapet står i särskilt fokus i denna bearbetning av Kia Berglund.
I rollerna:
Chatarina Larsson - Charlotte Andergast
Julia Marko-Nord - Eva
Angela Kovács - Helena
Manus: Ingmar Bergman (1978)
Regi: Kia Berglund Musik: Rikard Borggård
Scenografi och kostym: Youlian Tabakov Ljus: Anders ”Shorty” Larsson
Pressröster:
“När regissören Kia Berglund tar sig an Ingmar Bergmans oidipala rysare “Höstsonaten” är de manliga birollerna strukna. Det gör triangeldramat mellan mor och två döttrar desto starkare. “ Ylva Lagercrantz, SvD
“... ett nära, psykologiskt spel.” Cecilia Djurberg, Aftonbladet
“... ett självständigt scenkonstverk, fritt från Bergmannostalgi.” Cecilia Djurberg, Aftonbladet
“Höstsonaten trycker på de allra ömmaste punkter hos en människa och den är så vansinnigt relevant.” Karl Åhman, TeaterStockholm.se
“... en snyggt paketerad Höstsonaten.” Cecilia Djurberg, Aftonbladet
“Chatarina Larsson är formidabel som modern” Cecilia Djurberg, Aftonbladet
“Magnifik uppgörelse med modersmonstret” Ylva Lagercrantz, SvD
“Boka in en höstkväll på Teater Giljotin för ett sant konststycke.”
Karl Åhman, TeaterStockholm.se
Spelades 12 okt – 15 dec 2018
Uppsättningen var en del av Ingmar Bergman-året 2018.
Med stöd av Stockholms Stad & Kulturrådet.
SKÅDESPELARNA
ANGELA KOVÁCS har sedan 1990 arbetat som skådespelare på bl.a. Dramaten och Stockholms-, Göteborg- och Helsingborgs Stadsteatrar. Angela har gjort huvudrollen i 12 filmer som kriminalinspektör Irene Huss för Kanal 5 och medverkat i diverse TV-produktioner varav den senaste, Springfloden som gick på SVT under våren 2016.
På scen kunde vi senast se Angela på Dramaten i den kritikerrosade uppsättning av Petra von Kants bittra tårar. Angela spelade i Ibsens Gengångare på Dramaten 2002 med Ingmar Bergman som regissör. Hon har bland annat tilldelats Ingmar Bergman-priset 2006, och ”Bästa huvudroll” Sveriges kortfilmsfestival 2016. Förra året medverkade Angela i den kritikerrosade Någon kommer att komma av Jon Fosse på Teater Giljotin.
CHATARINA LARSSON scendebuterade på Lisebergsteatern 1964 och utbildade sig sedan vid Kungliga Teaterns Balettelevskola och på Scenskolan i Malmö. Chatarina har varit verksam som skådespelerska vid Stockholms stadsteater, Skånska Teatern, där hon bl a spelade den för henne skrivna Oda!- Saatans kvinna!!, vilken hon också spelade i Oslo, på Riksteatern samt för fulla hus på Stockholms stadsteater. Larsson är en av Sveriges ledande pedagoger inom scenframställning och är flitigt anlitad, bl a av Teaterhögskolan i Stockholm. I TV har Chatarina synts bl a i Kommissionen. Hon har regisserat bland annat Älska mig och skriv på Musikteatergruppen Oktober, Spindelkvinnans kyss i Skövde och Ett vackert barn på Riksteatern. I februari 2009 gestaltade hon återigen konstnärinnan Oda Krohg i en nyuppsättning av Oda! - Saatans kvinna!!, på Hipp på Malmö stadsteater. 2014 medverkade hon senast på Teater Giljotin, då i I Lodjurets timma.
Foto: Matilda Rahm.
JULIA MARKO-NORD har studerat vid Skara Skolscen och Teaterhögskolan i Malmö 2002–2006. Julia har arbetat som skådespelare bl a på Uppsala stadsteater i bl a Ibsens Ett dockhem (2007) Kulturhuset Stadsteatern, Backa Teater/Angeredsteatern i The Mental States of Gothenburg (2006) och Folkteatern i Göteborg Lars Noréns Skalv – Terminal 11 (2010). På Teater Giljotin medverkade hon senast i Lodjurets timma (2014). Julia debuterade som barn i Guds djärvaste ängel (1990) på Sveriges Television. På TV och film har hon bl a medverkat i SVT:s Livet i Fagervik (2009) och Fröken Frimans krig (2017), i filmen Borg/McEnroe (2017) spelade hon Björn Borgs mor Margareta Borg. I våras satte Julia upp den egenproducerade föreställningen Mor/Dotter på Kulturhuset Stadsteatern. Mor/Dotter byggde på djupintervjuer med mödrar och döttrar och blev en kritiker- och publikframgång.
Regissörens tankar:
Varför Höstsonaten?
Vet inte än. Det kom en inre uppmaning: Gör Höstsonaten.
Någon har sagt om du vet varför du gör en uppsättning – så behöver du inte göra den...
Teatern kritiseras ibland för att vara bunden vid orden. Texten.
Men ord har ju verkligen en enorm kraft och kan fungera som små missiler rakt in i en. Ord kan utlösa explosioner av insikter, minnen och känslor.
Med Bergmans manus är det så.
Berättelsen om Modern och hennes två döttrar har en sådan inverkan på mig.
Den berör moderskapet och konstnärskapet. Kvinnan i rollen som mamma och hennes konflikt med en karriär som kräver full uppmärksamhet. Barnen som offras för hennes turnerande. Men är det sant?
På sätt och vis ja, döttrarna lever med en ständig längtan efter sin mamma. De känner sig övergivna och mamman framstår som någon som är ouppnåelig. Hon är en frånvarande upphöjd stjärna som kommer på besök i hemmet. Men inte ens då får de den kontakt och kärlek de så innerlig längtar efter.
Men är all skuld moderns? Hade de kunnat se ut på ett annat sätt?
Men det är inte heller lätt att vara dotter till en grandios mamma. Den ena dottern är så full av besvikelser att hennes liv förgiftas av bitterhet och agg mot mamma.
När blir man ansvarig för sitt eget liv? Hur länge måste man plågas av en taskig barndom?
Måste en konstnär offra sin familj? Eller finns det andra orsaker till den kärleksbrist och längtan som döttrarna upplever?
Vem är offer och vem är förövare? Är det en gemensam dans och vem skulle kunna bryta den?
De flesta familjehistorier har djupa trådar in i det förflutna. Skuld och anklagelser blandas i generation efter generation. I Höstsonaten skildrar Bergman kvinnornas relation och liv med en sällsynt närhet och skarp psykologisk briljans.
Kia Berglund, våren 2018.