Idioten imponerar - SR
Fjodor Dostojevskijs romaner är populära på teatern, nyss gjorde Mattias Andersson sin andra Dostojevskij-dramatisering med ”Idioten” på Dramaten. Och i helgen hade Teater Giljotin i Stockholm premiär på samma roman i monologform där skådespelaren Zardasht Rad själv har bearbetat, regisserat och står på scen.
Maria Edström har sett ”Idioten”
Nyss på Teater Giljotin var Tjechovs rollfigur Astrov föremål för en monologföreställning som spände mot samtiden och nu är det furst Mysjkin som står där med Dostojevskijs hela roman som fond. Och det är djärvt att koka ner detta myller till en monolog, men Teater Giljotin är djärva och inte minst skådespelaren Zardasht Rad som med scenisk auktoritet tar sig an denna motsägelsefulla, sköra, gode och aningslöse Mysjkin – ”idioten” med sina epileptiska anfall. Rad fångar direkt Mysjkin anländ från Schweiz där han vårdats för sin sjukdom, hans öppna glädje och sårbarhet och spelar mot oss i publiken som vore vi den ryska S:t Petersburg-societen som betraktar, hånar och förförs.
Rad har också fogat in andra textfragment och både ”Ne me quitte pas” och Shylocks klassiska monolog ur Shakespeares ”Köpmannen i Venedig” fungerar, legeras mot Dostojevskij - däremot blir vissa nyskrivna partier lite mer konstruerade. Bäst är det när texten håller sig tätt mot gamle Fjodors, som i kärlekshistorien med den stackars Nastasia Filippovna, så sorglig, vacker och förfärlig.
Rads Mysjkin får behålla sin gåtfullhet, det är som om hans skådespeleri är ett musikinstrument som ömsint och lekfullt spelar fram olika teman kring sin rollgestalt. Och egentligen är jag inte en vän av dessa enmansshower utan regissör och dramaturg, de behövs, men måste tillstå: Zardasht Rads egenkreerade ”Idioten” är mycket imponerande.