Recension Kulturnytt av Maria Edström

LYSSNA PÅ RADIORECENSIONEN HÄR

Holla och Röör skriver människans alfabet i "Another Nice Mess"

 Den holländska scenkonstnären Karina Holla har flera gånger gästspelat på Teater Giljotin i Stockholm, senast med tyske Manfred Karges pjäs ”Främmande kropp”. Nu har Holla tillsammans med svenska skådespelaren Gunilla Röör skapat en egen föreställning utifrån Helan och Halvan-figurerna: ”Another Nice Mess” – en egensinnig och underbar föreställning tycker vår recensent Maria Edström.

”Vi är två björnar som dansar på en het platta.” börjar de två, Karina Hollas Helan och Gunilla Röörs Halvan, på en gång porträttlika och något helt eget. I början är språken holländska och svenska för att så småningom helt övergå till engelska och det är inte helt säkert att det inte handlar om två öl och en varm tallrik.    

 Ingenting är överhuvudtaget säkert när dessa två är i farten, Helan och Halvan, sång-och dansmän, luffare, med en skvätt av Becketts Vladimir och Estragon. De tar om, spelar samma scen igen, sjunger samma sång igen – fast på nya vis. Tappar sugen, vill hänga sig, vill äta morot, demonstrerar olika slags skratt, ruskar på sig och går vidare.

Och det var längesen jag skrattade så totalt på teatern och blev så rörd och beslagtagen som här. Holla med sitt ansikte som verkar leva sitt eget uttrycksfulla liv, Röörs rörande lilla tofs på huvudet och med sin kropps rörande rörlighet. Och tvärtom, båda har hittat ett slags det mänskligas alfabet i sina uttryck.

Ibland blir det läskigt, en konstig ton, konstiga ljud hörs – världen är en så farlig plats. Och en underbar plats i små stunder av lättnad. Sen iväg igen, samla ihop anletsdrag och väskor och trava vidare.

Varför är ”Another Nice Mess” så gripande? Som något viktigt vi glömt men ändå minns? Mötet med dessa två känns helt nödvändigt och oumbärligt. Så i dessa besynnerliga tider ordinerar jag alla att utsätta sig för ”två björnar som dansar på en het platta”.

Maria Edström

maria.edstrom@sverigesradio.se

Föregående
Föregående

Shuma at Teater Giljotin

Nästa
Nästa

Recension Aftonbladet av Amelie Björck