Att högtidlighålla sina egna inre motsättningar och motsägelser är ett multimedialt musikdramatiskt verk uppbyggd kring gitarrstycket Kurze Schatten II av den engelske tonsättaren Brian Ferneyhough. Detta stycke skrevs under andra hälften av 1980 talet i samarbete med gitarristen Magnus Andersson, som också uruppförde stycket.

I växelspel med gitarrmusiken införlivar föreställningen en nyskriven text av Lily Toback. Denna text är en monolog i sju delar som framförs av en skådespelare och är inspelad på video. Det ”jag” som talar i texten, är dock tudelat; samma skådespelare framträder också live, parallellt: en lyssnande, agerande och på sin egen röst reagerande stum kropp.

Föreställningen kan sägas sväva i ett musikaliskt-poetiskt-filosofiskt rum. Protagonisten Leo brottas med att förstå och passa in i världen. Han upplever en sorts ihoptryckthet, att det i den utanförliggande världen finns en ordning som inte är särskilt benägen att se och acceptera den inre världens spänningar och motsägelser. Han är en människa som på sitt eget stilla sätt försöker ta makten över sitt inre rum. Musiken som är vad den är, bortom och förbi narrativitet och bekanta estetiska former är den värld som Leo önskar sig och letar efter.

Eli Frankel – skådespelare
Magnus Andersson – musiker

Johan Petri – regi
Vanja Sandell Billström – video, scenografi, kostym
Tora von Platen – dramaturg
Milton Pinto Jordansson – regiassistent
Niklas Billström – ljudkonsultation